Feeds:
Posts
Comments

Archive for September, 2016

A friend of mine is going through a divorce, and for some reason this has caused a lot of her male friends to start hitting on her. After the fifth facebook-post about this, and how she most definitely do not want people to hit on her or suggest they should date, I wrote this song for her. I doubt it will help in any way, but still: (more…)

Read Full Post »

Hade den äran att vara toastmaster tillsammans med Skyman på vår vän Nicklas disputationsfest, och skrev då den här sången, som på ett korrekt och ärofyllt sätt beskriver hur det kan vara att vara doktorand i kemi. Nicklas hade återkommande problem med en ugn under hela sin doktorandtid, och det tog jag fasta på:

Melodi: Kungssången

I.

Ur ugnens djup tar Nicklas ut
En liten olikformig strut
Helt fylld med något bös
Han väger den på alla sätt
Och märker att den är för lätt
”Här måste någonting gått snett;
Jag måste köra om!”

II.

Han dyker bakom ugnen ner
Då plötsligt Nicklas felet ser:
En slang har sprungit läck!
Han svär och river i sitt hår
Sen rådigt ner till vaktis går
Och hämtar tejp ifrån en lår
Och lagar slangen snabbt.

III.

Vid ugnens lucka vankar han
Som bara Nicklas vanka kan
Båd’ sömn och mat glöms bort.
Och varje modelejon ser
Att tålamod och skor slits ner
Snart orkar Nicklas inte mer
Han somnar där han står.

IV.

Han vaknar, ser att nå’nting hänt
För ugnens lucka står på glänt.
Med fasa ser han in.
”Vid alla djävlars vassa spjut!”
Han skriker fly förbannad ut
För labtomten har vält hans strut,
Och allt har blivit gas.

V.

Den ugn som länge var hans vän
Den vilar nu i himmelen
För Nicklas gick bärsärk.
Han köpte sig en stor harpun
La’ an, och räkna’ till tju’sju,
Sen sköt han ugnen mitt itu
Och skratta som besatt.

VI.

När ugnen dra’tt sin sista vals
Då får man inga data alls:
Vad ska man göra då?
Nå, Nicklas skiner som en prins,
Han rådet från KEM01 minns:
Det är ju därför slumptal finns!
Och det går lika bra!

Read Full Post »